Det som göms i snö...

. . . kommer upp i tö

Äntligen känns det som att våren närmar sig. Den sista veckans väder har tagit hårt på snön här inne på fångelsets promenadgård. Nu syns gräsmattan igen, om än bara fläckvis än så länge. Jag tycker om vintern, i alla fall om det är riktig vinter, med kyla och snö. Helst mycket snö. Men nu längtar jag efter våren, vintern har varit tillräckligt lång för min del. Något otålig har jag önskat att det ska gå fortare för våren att ta över och jag längtar efter att se de första lökarna sticka upp ur jorden, och jag längtar efter sol och värme.

Våren är en underbar tid! Våren proklamerar livets kraft på något vis. Efter en lång period av till synes livlös natur och avsaknad av grönska, blommor och liv, får vi än en gång se att livet fanns där hela tiden. Livet bara vilade, eftersom det inte finns förutsättningar för grönska och blom när det är kallgrader ute.

Ibland känns tillvaron i fångelse som en enda lång vinter. Man lever inte, utan man har gått i ide i väntan på att få komma ut i frihet igen. Förutsättningarna för liv i ordets fulla bemärkelse finns liksom inte innanför murarna. Jag försöker tänka att det kommer en vår så småningom även i den bemärkelsen. Livet är inte slut, utan det kommer att visa sig innehålla livskraft igen när jag kommer härifrån. Men när jag inte vet hur långt fram i tiden den dagen ligger, är det ibland svårt att tänka så.

Men så tänkte jag på Robert Brobergs gamla uttjatade sång; "Det som göms i snö, kommer upp i tö". Och då gick tankarna i en annan riktning: Vad är det som håller på att ske utanför murarna, bortsett från att våren är i antågande? Jo, undan för undan kommer saker fram som har varit dolda. Den cementerade bild av vad som ledde fram till händelserna i Knutby i januari 2004, som massmedia och en felaktig rättsprocess skapat, håller på att luckras upp. Den från ledares håll hävdade bilden, av vem som ligger bakom de osunda inslag som präglade (och präglar?) församlingen i Knutby, håller på att förändras. Varför? Jo, för att lika sant som att det som göms i snö kommer upp i tö, lika sant är det att sanningen kommer fram förr eller senare. Långt innan Robert Broberg skrev sin sång, uttrycktes samma sak så här: "Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen." (Matt 9:26) Det är i alla fall vad jag vill tro. Det är vad jag intalar mig när jag tittar på skräp som legat dolt under ett vitt täcke, men som nu blir synligt för att snön smälter undan. Och i den bemärkelsen närmar sig också våren nu.

Problemet är ju bara att det tar så lång tid. Kan inte våren bryta fram ordentligt nu? Har inte vintern varit tillräckligt lång? Eller är problemet att vi människor, eller i alla fall jag, så lätt blir otåliga och vill att saker ska gå fortare än den takt som kanske är bäst? Jag vet inte, men ibland är det nog så.

Det jobbiga med våren är att det ibland är så blött och kladdigt, så att det till exempel är näst intill omöjligt att ens ta en promenad utan att bli blöt, sur och kall om fötterna. Och det är ju inte alltid det som kommer fram när snön smälter är lika vackert. Skräp och bråte som borde ha rensats upp för länge sen är ju inte så roligt att hitta. För min del var det mycket skräp som kom fram när de delar av mitt liv som varit dolda blev synliga. Det var inte roligt, men en förutsättning för att jag skulle kunna rensa bort det. I efterhand är jag därför tacksam att det blev synligt, när det nu fanns där. De perioder då det har känts som att jag inte kan ta ett steg i mitt liv utan att trampa i nåt kallt och smutsigt, eller utan att hitta skräp som inte borde finnas där, har inte våren, i denna bildliga bemärkelse, känts så trevlig. Men om det leder till att nytt liv spirar, då är det väl värt det? Ja, självklart är det värt det då.

När jag var liten försökte jag hjälpa våren. Jag grävde i snödrivorna och spred snön över den solbelysta asfalten, så att snön skulle smälta bort fortare. Jag gjorde fåror som smältvattnet kunde rinna undan i. Det var förresten inte bara när jag var liten, utan det tycker jag fortfarande är roligt. :-) I den bildliga våren som jag menar äger rum utanför murarna, kan vi också hjälpa våren. Den våren drivs ju inte på samma sätt av naturen själv. Det är ett av skälen till att jag har den här hemsidan. Om jag genom att berätta vad jag vet, även det som innebär att skräp i mitt eget liv blir synligt, kan hjälpa till att få snön att smälta fortare, då vill jag göra det.

Idag, på min eftermiddagspromenad, såg jag några lökar sticka upp ur jorden. Det gjorde mig glad! Även om det tar lite tid kommer även det här året bjuda oss på vår, med allt vad det innebär. Vårkänslorna flödar inte direkt över hos mig här innanför murarna, men våren är likväl väldigt efterlängtad och välkommen.

Du som lever utanför murarna; låt våren glädja dig, värma dig och förnya din livskraft. Våren är underbar! Ta vara på den och njut av den på alla sätt du kan!

/helge

Publicerat 2006-04-08.

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.