Alla frågor/svar:
/Pege Andersson
Ja, nog måste man kalla det som predikas i Knutby för teologi, utifrån ordets egentliga betydelse (läran om gud). Däremot är läran ingen klassiskt kristen teologi, judisk-kristen teologi, biblisk teologi eller vad man nu vill kalla den lära vi brukar förknippa med kristna församlingar. Den Jesus och den Gud som Bibeln beskriver, är enligt min uppfattning ganska olik den Jesus och den Gud som med tiden presenterades i Knutby, även om många likheter naturligtvis finns också. Vi utgick ju trots allt från Bibeln och vi bad till Bibelns Gud. Med tiden fick vi dock allt fler utombibliska sanningar eller uppenbarelser, oftast med Åsa Waldau alias Drottning Tirsa i centrum. Det gör att man nog måste klassa Knutby Filadelfia till den parakyrkliga gruppen, dvs de som glidit utanför den kristna huvudtraditionen, men som ändå betraktar sig själv som kristna. Ofta anser parakyrkliga grupper att de har en högre uppenbarelse eller sanning än de klassiska församlingarna, vilket också är signifikativt för Knutby. Idag inser jag att vi i själva verket var heretiker, vilket är en plågsam insikt.
Man ska ha klart för sig att det finns en skillnad mellan det som predikas på gudstjänster, där alla kan vara med, och det som lärs och förkunnas i andra sammanhang. De allra flesta i församlingen kände till att Åsa var Jesu brud, men inte alla. Dessutom fanns skillnader i hur mycket de som hade fått veta att Åsa var Drottning Tirsa, kände till i övrigt. Man fick veta mer ju närmre Åsa man stod. Eller ju närmre Åsa man stod, desto mer fick man veta. Det gör att en del medlemmar som uttalat sig och upprört förnekat saker som de tror är rena lögner och falska anklagelser mot Åsa och andra i ledningen, de har inte medvetet ljugit. De har helt enkelt inte känt till hur det är i den innersta kretsen. Jag är övertygad om att enskilda medlemmar fortfarande undanhålls hela sanningen. Annars skulle nog fler ha lämnat...
Jag har nyligen läst om jungfru Maria, synen på henne och hennes betydelse i kristenhetens historia och nutid. Det visade sig att det blev väldigt intressant med tanke på Knutby. När jag gick igenom myterna och ideerna i Mariakulten kunde jag inte låta bli att se skrämmande tydliga paralleller till den "Tirsakult" man nästan kan kalla läran i Knutby för. Ett flertal teologiska ideer och olika berättelser om Maria uppstod redan på 100-talet och Mariakulten var fullt utvecklad under 1100-talet. Maria har setts som ett föredöme som kvinna, som hustru och som mor, men hon har också blivit tillbedd och upphöjd till gudomlig nivå.
Åsa talade gärna om Maria och menade att på samma sätt som Gud kunde välja vilken kvinna han ville till Jesu mor, så kunde han välja vem han ville till Jesu hustru. Syftet var ett annat, utkorelsen var jämförbar. Men när jag nu läste om ideerna i Mariakulten insåg jag att det egentligen inte fanns mycket nytt i de uppenbarelser och läror som utvecklades i Knutby. Det var bara en ny huvudperson i kulten. "Det finns inget nytt under solen", som Predikaren uttrycker det. (Pred 1:9) Skillnaden är att Maria har ersatts av Åsa, Drottning Tirsa.
Både den renhet och syndfrihet som Maria tillskrevs, hennes roll som Himmelens Drottning vid Jesu sida i härlighet och ära, som hade tagits upp till himlen vid tiden för sin död, hennes roll som Medlaren som folket vände sig till för att genom henne få nåd inför Fadern, där hon till sist fick närmast gudomlig status osv, liknar ju de egenskaper som Åsa (Tirsa) på allvar hävdade sig ha. Frälsningen inom Mariakulten blev lika (ibland mer) beroende av Maria som av Jesus. Saras strävan efter att få nåd från Tirsa, Åsas tal om hur folk skulle tvingas böja sig inför henne på domens dag och hur de som inte ville göra det inte skulle komma in i himlen och en rad andra exempel, visar att vägen till Fadern inte längre var bara genom Jesus, utan genom Tirsa, i Knutby. Jag ska inte utveckla det mer nu, men tyckte att det kunde vara relevant i samband med en fråga om teologin i Knutby.
Ja, Åsa har, så länge jag har känt henne, hävdat att hon får direkta order eller budskap från Jesus. Det har vi också hört exempel på i avsnitt ur hennes predikningar som spelats upp i tv. Nu är ju detta inget unikt för Åsa, utan många predikanter, förkunnare och även lekmän inom kristenheten talar budskap som de menar kommer från Gud. Somliga profeterar med orden "så säger Herren" eller liknande, andra talar friare men menar ändå att orden kommer från Gud genom den Helige Ande. Grundinställningen brukar dock vara att "allt ska prövas", något som är upp till mottagaren att göra. Här finns en märklig skillnad mellan vad andra talar och det Åsa talar. Hon hävdade nämligen att "det här behöver du inte pröva, för det har jag redan gjort". I själva verket blev hon ganska upprörd om någon inte tog emot det hon förmedlade och jämställde det med att man förkastade Gud, Guds vilja och Guds ord. Det blev en självklarhet för oss alla att inte ifrågasätta det Åsa sa, på grund av hennes unika närhet och gemenskap med Jesus.
Platsen för Messias återkomst menade vi inte var Knutby, utan vi predikade att han ska sätta sina fötter på Oljeberget när han återvänder till jorden. Först skulle församlingen ryckas upp för att fira bröllopet mellan Åsa och Jesus, Drottning Tirsa och Konungen. Därefter skulle Jesus regera över hela j orden i tusenårsriket, med sin tron i Jerusalem, fram till den dag då evighetstillvaron i himlen tog vid.
I ett tidigare skede av Åsas roll som Tirsa hade hon ideer om att Jesus på något sätt skulle komma till henne i Knutby, något som till exempel Patrik och jag aldrig trodde. Det har funnits en hel del ganska flummiga varianter under resans lopp, men ganska snart blev det fastställt att Jesus inte skulle komma till henne, utan hon skulle gå till honom. Hon skulle alltså gå hem till sin väntande man, vilket var vad en skara människor bad om varje kväll i åtminstone ett och ett halvt år fram till januari 2004. Hon skulle gå före och vi skulle komma efter senare, när tiden för bröllopet var inne.
Jag tror alltså inte att Åsa betraktar Knutby som platsen för Messias återkomst.
I egenskap av Kristi Brud skulle Åsa aldrig ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, så vad den karaktären skulle få för bemötande har jag ingen uppfattning om. Om eller när Åsa får hjälp och en dag som "vanlig människa" ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, kan nog saken bli en annan, men dit är kanske vägen lång? Jag vill inte heller spekulera i vad det skulle stå i hennes CV. Det är jag inte rätt man att uttala mig om.
Hur länge sekten kommer att hålla ihop, tror jag beror helt på vad som händer och vilka hemligheter som blir kända. Jag hoppas naturligtvis att det ska ske en förändring. För medlemmarnas skull, för deras barns skull, för deras anhörigas och vänners skull och faktiskt också för ledarskapets skull. Ingen mår bra av att leva i en isolerad och kontrollerad miljö med en rad osunda inslag, inte ens ledarna. Många tror att jag hade en ytterst behaglig och bekväm tillvaro i Knutby och länge trodde jag själv att jag mådde bra och var lycklig. Dubbellivet och lögnerna som Tirsaläran krävde, tärde i verkligheten kraftigt på mig. Idag inser jag än mer att jag egentligen inte mådde alls bra, utan att jag rent av var vad en del kallar för "sektsjuk". Det gäller naturligtvis de som fortfarande är sektsjuka också.
För att sekten ska få hjälp måste nog många ompröva redan "färdiga sanningar" om vad som lett fram både till den allmänna miljön i Knutby och till brotten i januari 2004. Jag kan konstatera att det sakta men säkert håller på och förändras. Som du skrev i din fråga har information inifrån sekten kommit fram och jag är övertygad om att det bara är början. De uppgifter jag har lämnat har också bekräftats undan för undan. Jesu ord att "ingenting är dolt som inte skall uppenbaras och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen" (Matt 10:26) hoppas jag ska gälla även det här...
En annan sak som jag tror påverkar hur länge sekten kan hålla ihop är hur många fler som lämnar Knutby, och inte minst vilka som lämnar. När fler som känner till "hemligheterna" vågar lämna och vågar berätta allt de vet, ökar naturligtvis chanserna till en förändring för alla som är drabbade.
Om de som granskar utredningen och rättsprocessen av mordet och mordförsöket på Alexandra respektive Daniel lyckas i sitt grävande, tror jag att det också skulle leda till att saker förändras ganska fort. "Knutbymålet" avslutades för tidigt och ett bredare sökande hade varit nödvändigt, vilket allt fler inser.
Jag hoppas inte att sekten håller ihop året ut, men har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta innan den faller isär. Det kan ta lång tid, men det kan också gå fort om rätt saker sker. Med ett ökat tryck utifrån, vilket i Knutby betraktas som motstånd från djävulen, ökar också sammanhållningen och isoleringen. Få saker kan svetsa människor samman så effektivt som en gemensam fiende. Lyckas man plocka ur rätt stenar ur den muren så faller den dock till sist.
En viktig fråga är då: Finns beredskap för att hjälpa alla drabbade individer den dagen? Att återanpassas till verkligheten, att komma ur "sektsjukan", att inse att man levt i en lögn, att hitta tillbaka till sig själv osv är jobbigt och kan ta tid. Det är nu över två år sedan jag kom ut ur "Knutby-verkligheten" och min process pågår fortfarande i vissa avseenden. Då har jag ändå gott om stöd och hjälp, både från familj och vänner och från professionellt håll. Och det är allt annat än lätt. Så lika viktigt som att arbeta för att få ut någon ur sekten, är att bereda hjälp och stöd efteråt. Att människor lämnar Knutby är inte målet, det är bara början.
/helge
2006-04-08 - Publicerat.
2006-08-13 - Gjort länkar till dom enskilda frågorna.
Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang
utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.
Kontakta webmaster.