Hej!

I "Kalla Fakta" kunde man höra en fragment ur din predikan på söndagen innan mordet. Du sa:

"Vad är du rädd för? Vet du, det är så här: När du på allvar kan säga: 'Jag fruktar inte döden' , då har du ett hemland du är på väg till. Eller ... liksom, vad kan hända? Ja, det absolut värsta som kan hända, det är att du dör. Det är väl inte det vä... Det är väl det bästa som kan hända! Det absolut värsta som kan hända, det är att du inte kommer till ditt hemland! Här fruktas inte döden! Eller hur? Det för oss ju bara ett steg närmre! Kära nå’n! Jag vill Gud att detta ska bli ett bättre år än förra. I mitt liv. För dig. Därför att du är mitt främsta. Därför att du är mitt allt. Därför att Du är det jag lever för. Därför att Du är den jag älskar. Så jag vill dra mig närmre. Gud. Jag vill döda det som står ivägen."

Nu är min fråga om sådana predikningar var vanliga.
Om de inte var vanliga, var det en slump att du predikade om sådant just då?
Eller fanns det en speciell anledning?
Var dödsfall väntade denna första vecka år 2004?

Var det du själv som bestämdes vad du skulle predika om, eller fanns det möten med andra pastorer där man pratade om veckans tema.

Skulle din webmaster kunna publicera hela din predikan från den dagen i mp3-format?

/quark

Till att börja med vill jag påpeka att det man hörde i Kalla Fakta var just ett fragment, ett väldigt kort stycke ur en kanske ca två timmar lång predikan. Så predikan den dagen handlade om annat än just det avsnitt som spelades upp i programmet. Med tanke på vad som sedan skedde, förstår jag dock att det verkar minst sagt märkligt. Det var dock ingen predikan som hölls i medvetenhet om vad som skulle ske helgen därpå.

Samtidigt var det inte alls ovanligt med perspektivet "vi ska hem" i predikningar. För alla troende är hoppet om himlen en naturlig del i förkunnelsen, men i en mer naturlig och begränsad omfattning än det med tiden blev i Knutby. Tiden på jorden var för oss bara en förberedelse för evigheten, en förberedelse för himlen som vi alla längtade - eller skulle längta - till. Jag tror att du skulle finna ett ökande antal sådana uttryck om du lyssnar igenom predikningar från åtminstone 2003, förmodligen ännu tidigare. Att "Tirsa" skulle hem till himlen och att vi skulle komma efter för att fira bröllopet mellan henne och Jesus, var ju centralt i hela tillvaron. Därför blev det också vanligare och en större betoning på att vi måste vara redo att lämna jordelivet. I det perspektivet var inte döden något negativt, utan snarare en befrielse. Om Helene sa t ex den mest tongivande ledaren i sammanhanget några gånger att "hon trängde sig före i kön". Det ger kanske en liten vink om hur vi såg på döden?

Jag vet inte om det är en överdrift att säga att sådana predikningar var vanliga, men det är i alla fall ingen överdrift att säga att sådana predikningar inte var ovanliga.

Att jag i min predikan uttryckte mig som i citatet som du hänvisar till just då var alltså en slump. Jag väntade i alla fall inga dödsfall den veckan - bortsett från att vi ständigt väntade på att "Tirsa" skulle gå hem förstås. Så någon speciell anledning till att jag sa som jag sa fanns inte. Jag förstår mycket väl att det, med tanke på händelserna bara en vecka efteråt, kan verka som att jag visste om eller hade planerat mordet och därför sa dessa ord. Men om man inte förutsätter att hela församlingen visste om det, hade det väl varit ganska osmart av mig att i så fall "avslöja mig själv" på det sättet?

För den som inte är bekant med vokabulären som användes, kan det sista uttrycket i citatet missförstås ordentligt. "Jag vill döda det som står i vägen" handlade absolut inte om att vilja döda någon, utan om att döda något - alltså det i mitt liv som står i vägen för Guds vilja. Det handlade om kampen mot synden och köttet i ens eget liv, allt som hindrade människan från att komma närmre Gud.

När det gäller om jag själv bestämde vad jag skulle predika om eller inte, så var det olika. Oftast avgjorde jag själv vad jag skulle predika om, men inte alltid. Ibland följde jag det som var aktuellt i församlingens hela arbete, alltså t ex ett tema som behandlades i teamsamlingar och liknande också. I de lägena var det saker vi pratade om på pastorsmötena vi höll varje vecka. Andra gånger predikade jag om saker som Åsa hade bett mig att predika om. Om hon hade framfört ett önskemål så följdes det alltid. Det var en självklarhet.

Din önskan om att få hela predikan i mp3-format kan jag tyvärr inte tillmötesgå, helt enkelt därför att jag inte har någon inspelning av predikan i min ägo. Jag kan undersöka om jag har kvar mitt predikoutkast från den aktuella söndagen, om du vill veta mer om innehållet utöver det aktuella citatet. Det kan finnas sparat bland de filer som har tillvaratagits på min dator, men det vet jag inte säkert.

Alla predikningar spelades ju in, men jag vet inte om mina predikningar finns sparade i Knutby eller om de har bränt allt som har med mig att göra... Oavsett vilket så kommer jag inte åt dem, eftersom relationerna är som de är idag.

Eftersom jag idag tar avstånd från en hel del av det som jag har predikat, känns tanken att sprida sådant på internet inte så lockande, måste jag erkänna. Det är ju mycket som jag önskar att jag aldrig sagt, budskap som är ett missbruk av Ordet och som jag därför ångrar djupt. Nu gäller ju det också mycket som jag berättar om i skrift, som jag trots det vill göra för att bidra till förståelse och förhoppningsvis därigenom en förändring, men det känns av någon anledning annorlunda.

Är du intresserad av innehållet i hela predikan i annan form än mp3, alltså i skrift, ber jag dig att återkomma. Jag ska undersöka saken...

/helge

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.