Hej Helge!

Jag undrar hur din tro får ta sitt uttryck och andas när du är inspärrad på fängelse. Finns det gudstjänster som du kan gå på? Finns det fängelsepräst? Delar du i så fall dennes teologiska och religiösa uppfattningar? Deltar du i andakter? Får du själv hålla andakter och bön med medfångar på ett organiserat sätt? Är medfångarna intresserade av att höra Guds ord såsom du förmedlar det?

När du släpps ut från fängelset, kommer du att fortsätta att verka som pastor och söka dig till alternativt starta upp en församling någon annanstans i Sverige eller Norge?

Jag brukar ibland be för församlingen i Knutby som har lidit mycket under de här åren. Brukar du be för dom också eller tar du avstånd från dom även i andaktslivet? Jesus säger ju att man ska älska sina fiender och be för dem som förföljer en.

mvh
Kristoffer

Hej Kristoffer!

Även om det naturligtvis är en styrka att ha gemenskap med andra troende, så är det inte en förutsättning för att min tro ska bestå att jag kan ha det varje vecka. Däremot betyder det mycket för mig att jag får besök av troende vänner regelbundet. I övrigt får min tro sin huvudsakliga näring och sitt uttryck i min ensamhet, i cellen.

Det anordnas gudstjänster här på anstalten, men inte så ofta. Eftersom vi inte får samlas tillsammans med intagna från andra enheter än det hus man sitter i, blir det för vår del ungefär en gudstjänst i kvartalet. Det finns flera fängelsepräster och -pastorer på Kumlaanstalten. En präst och en diakon från Svenska kyrkan, en katolsk präst, en pastor från Missionskyrkan och ett par pastorer från EFK, alltså sex personer åtminstone (jag kan ha missat någon). Alla arbetar inte heltid, utan gör kanske tillsammans tre heltidstjänster eller något i den stilen.

Jag brukar ha samtal med en av pastorerna ungefär en gång i veckan. Huruvida han och jag har samma teologiska och religiösa uppfattningar eller inte, är inte på något sätt avgörande för våra samtal. I många frågor har vi nog samma uppfattningar, men i andra kan vi se olika på saker och ting. Det uppfattar jag bara som berikande... och det är nyttigt för mig efter tiden i Knutby, där vi alla var alltför likriktade i trosfrågor.

Varannan onsdag har vi cafékväll i fängelsekyrkans lokaler. Då kommer en besöks grupp och fikar och samtalar med oss intagna. Besöksgruppen består av ett antal personer tillhörande olika församlingar i området. Cafékvällarna brukar avslutas med en andakt i kyrksalen, som jag alltså oftast är med på.

Jag själv håller inte i några andakter eller liknande. Det vill jag inte göra. Jag anser själv att jag har förbrukat förtroendet att vara pastor genom mitt leverne. Det innebär förstås inte att jag inte kan prata om min tro, eller på olika sätt vara en troende medmänniska till den som vill, men inte i egenskap av pastor utan i egenskap av människa. Jag planerar inte heller i nuläget att söka mig till en pastorstjänst när jag kommer ut ur fängelset. Jag har för övrigt inga planer alls för vad jag ska göra den dag jag släpps fri igen. Vad framtiden har i sitt sköte får visa sig när den dagen kommer. Jag ber att Guds vilja ska ske med mig.

Jag tar avstånd från lära och liv i Knutby, eftersom det är i strid med Bibeln och till skada för enskilda individer. Det innebär dock inte att jag tar avstånd från medlemmarna i mina böner. Jag ber alltså för församlingen i Knutby och ber då framför allt att de ska bli fria från den kontroll och manipulation de lever under. Även om de kanske betraktar mig som en fiende, så ser jag inte medlemmarna som några fiender till mig. De gör bara vad de tror är rätt - det deras ledare säger till dem är rätt.

Jag hoppas att du fått svar på dina frågor. Du är förstås välkommen att återkomma.

/helge

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.