Start Helge funderar Helge reagerar Helge svarar Fråga Prenumerera

Alla frågor/svar:

Hej Helge!

Du skriver att Sara och du använde mycket av Saras pengar till det hem (pastorsvillan) som ni planerade tillsammans för framtiden. Till förbättringar av huset, till möbler och husgeråd mm.
Var Alexandra med i bilden av denna "framtid"?
Om inte - vad hade ni tänkt göra av henne?
När i "tid" talar du om? Det var mycket pengar, så de gemensamma framtidsplanerna i pastorsvillan måste ha pågått under en ansenlig tid?

Nej, Alexandra var inte med i våra framtidsdrömmar. Eftersom vi betraktade jordelivet bara som en förberedelse för evigheten, och döden som en positiv hemgång till himlen, var den mest troliga lösningen att Alexandra skulle dö tidigare än vi andra. En sådan sjuk syn på dessa saker rådde alltså i Knutby, framför allt efter Helénes död. Det har jag skrivit om på flera andra ställen, och det framgår också av förundersökningen - åtminstone om man lärt sig att förstå språket. Sara och jag, liksom flera andra ledare, trodde därför att Gud på något sätt skulle "ta hem" Alexandra. Om det inte skulle ske hade Gud en annan lösning (skilsmässa), som han säkerligen skulle visa oss i rätt tid i så fall. Vi behövde inte känna vägen dit, vi behövde bara veta att vi skulle ha varandra. Om Gud visade ett mål beskrevs nödvändigtvis inte vägen dit i förväg. Om man bara började gå med målet i sikte, skulle man ledas rätt steg för steg. Det var att gå i tro.

Vi hade alltså inte tänkt göra något av henne, som du skriver, utan vi levde med förvridna uppfattningar om Guds vilja och ageranden. Många har under vissa perioder levt i tron eller oron för att man själv eller ens partner ska "tas hem" (dö), men det var i så fall något som Gud gjorde. Att leva med den tron är alltså inte detsamma som att tro att man själv ska - eller ens har rätt att - verkställa en sådan sak. Liv och död får inte människan styra över, det är Guds sak. Bara den som är jämställd med en del av gudomen (läs "Tirsa, Jesu brud") kunde därför veta om någon skulle gå hem. Vi andra kunde bara tro... Och det trodde vi.

Den tid det handlar om är en bit över två år. Från våren 2001, när Sara och jag inledde vårt förhållande och började prata äktenskap, till någon gång på hösten 2003, när hoppet om en gemensam framtid i stort sett slocknade.

Och en kort fråga kring Helénes död.
Heléne hade inga tablettrester i magen eller tarmarna, vilket betyder att hon måste antingen ha intagit den toxiska dosen av dina värktabletter analt eller vaginalt. Eller löst upp dem i vätska och druckit giftblandningen.
Är det inte ett lite väl krångligt sätt att ta värktabletter på, oavsett om man tänkt ta sitt liv eller inte?
Vilka är dina funderingar kring denna inte helt obetydelselösa detalj?

Jo, det låter onekligen som ett krångligt sätt att ta värktabletter. Jag hade ärligt talat inte fattat denna inte så oväsentliga detalj, förrän jag fick ta del av ett pressmeddelande av doktor Ulf Jonasson om detta i början av april i år. Informationen gjorde mig dessvärre inte ett dugg klokare, utan snarare tvärtom. Jag kan inte finna någon vettig förklaring till detta, oavsett om man förutsätter att Heléne gjort det själv eller (kanske ännu mindre) om någon annan skulle ha orsakat medicinintaget. Naturligtvis har jag funderingar omkring detta, men eftersom det blir rena spekulationer - utan svar - tillför det nog inte mycket att jag "tänker högt" här.

Som jag skrivit tidigare i något svar på frågor omkring Helénes död tvivlar jag på att vi kommer att få svar på de oklarheter som finns. Såvida det inte finns någon som känner till något som han/hon hittills inte har berättat.

Jag beklagar att du inte får ett mer givande svar än så här, men jag vet helt enkelt inte.

Slutligen: Din hemsida är ett mycket bra initiativ - främst för de som fortfarande finns kvar i sekten! Well done!

/Tina

Tack för de orden! Hemsidan fungerar tack vare er som ställer frågor. Utan er skulle ju inte mycket bli skrivet... Kloka frågor får mig att minnas och klä i ord saker som förhoppningsvis kan vara med och bringa klarhet i sektens många gånger dunkla förehavanden.

Jag vill därför säga; tack Tina - och ni andra - för dina frågor! Återkom gärna!

/helge


Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.