Alla frågor/svar:
Hej Helge! Detta är mina frågor.
/Nanna Parland
Jag vet inte var denna uppgift kommer från, men polisen hittade inte alls en hel del porr i min videosamling. Man hittade en hel del filmer som man kanske inte förväntar sig hitta i en pastors videosamling, eftersom de inte är direkt uppbyggliga. Det fanns alltså ingen porr utan skräck, rysare, thrillers och action av ganska brutal karaktär. (Om man inte räknar filmer innehållande sexscener som porr, som t ex "Basic Instinct", för sådana titlar fanns i videosamlingen.)
Det betyder nu inte att jag aldrig har tittat på porr överhuvudtaget, vilket jag tror att jag fick frågor om i polisförhör. Kanske är det utifrån de frågorna och svaren som massmedia sedan dragit slutsatsen att det fanns porr i filmsamlingen? Jag vet inte. Det handlar alltså inte om någon regelbunden porrkonsumtion eller om något innehav av sådana filmer, utan om att Sara och jag ibland tittade på porr tillsammans via parabolkanaler. TV 1000 sände sådana filmer, om jag minns rätt. Det var naturligtvis inte alls föredömligt av mig som pastor, men likväl något som vi två har gjort tillsammans. Om det var känt av någon annan än oss vågar jag inte uttala mig om, men sannolikt inte. Varför jag och Sara tittade på sådant behöver jag inte förtydliga, men för att förstå hur principer om sådant kunde förändras vill jag nämna en självbedräglig lära som framför allt ledarna i Knutby leddes in i.
Högsta hönset i Knutby hade ett antal enfaldiga resonemang om "frihet från religiositet" som kom att leda till allt annat än frihet. Olika perioder har haft olika trender, eller teman, när det gäller sådant. Det gjorde t ex att:
Rangordningen, eller hierarkin, i Knutby har skiftat från en tid till en annan, så det är svårt att räkna upp kvinnorna efter auktoritet. Tydligast exempel på hur drastiskt det kunde skifta är ju Sara. Hon var den av "tärnorna" (Åsas kvinnliga medlemmar av fantasihovet) som stod näst efter Åsa i rang när brudkulten var relativt ny. På den mycket speciella tärnkväll som hölls, när Åsa gjordes i ordning för hemgång (död) och bröllop, ville Åsa t ex hela tiden ha Sara allra närmast sig, eftersom hon var renare och högre än någon annan tärna. När Sara sedan fördömdes av Åsa var hon plötsligt istället mer oren och lägre i rang än någon annan kvinna. Ett fall som heter duga! Fler kvinnor har upplevt både uppgång och fall i den hierarki som råder. Det är alltså en bräcklig maktpyramid och inte alls några konstanta ordningar. Det skapar förstås en oro och otrygghet hos var och en som fruktar för att bli degraderad eller rent av "hamna utanför nåden".
En annan sak som är viktig att förstå när det gäller makt, är du inne på när du frågar om Josefin. Att ha makt eller att vara "Åsas fjärrstyrda robot som lydde hennes minsta vink" var inte två olika alternativ, utan snarare varandras förutsättningar. Ingen i sekten har makt om den inte är dig given av högsta hönset; Åsa. Ju lydigare du är mot Åsa, desto större makt kan du anförtros. Alla med makt bör därför snarast betraktas som marionetter i, eller kasperdockor på, Åsas hand.
Eftersom kvinnan är så underordnad mannen - med undantag från Åsa förstås - är det svårt att egentligen tala om att kvinnor hade makt i församlingen. Jag tror att Åsas suveränitet och överlägsenhet markerades genom att avståndet till andra kvinnor (konkurrenter) hölls stort. Men visst, inom vissa områden - mandat - kunde även kvinnor utöva makt. Och naturligtvis fanns en ordning som alla kände till och rättade sig efter. Men att räkna upp kvinnorna i rang här är alltså ganska meningslöst, eftersom det förmodligen har skiftat sedan jag senast kände till hur det såg ut. Kort sagt; den kvinna som är mest lojal och underordnad och som inte Åsa har fått anledning att störa sig på för tillfållet, kan hålla sig kvar på den nivå som just hon anses kallad till.
När det gäller Emma har du nog rätt. Hon är väldigt sympatisk och har egentligen ett väldigt stort hjärta. Hon har dock drillats till att kunna vara hård och dominant - i strävan att bli mer lik Åsa, hennes främsta föredöme i ledarskap. Samtidigt som hon förstås också drillats till total lydnad och underordnande, både inför sin man och inför de ledare som är högre än henne. Du kan nog lita på de intryck du fick när du mötte henne.
Med reservation för om det förändrats sedan jag lämnade Knutby, upplever jag inte Josefin som någon som har makt. Däremot som en av de mest underordnade och lojala tjänarinnorna till Åsa.
Återkom gärna om jag behöver förtydliga något.
För det första måste jag påpeka att det känns lite svårt att svara på frågor som rör enskilda medlemmar, som inte tillhör "de offentliggjorda", exempelvis pastorerna. Jag vare sig vill eller kan utlämna enskilda individers omständigheter, som tidigare själavårdare. Eftersom Marina själv gått ut i media och öppet berättat om sina upplevelser i Knutby och att hon tar avstånd från sekten idag, kan jag ändå försöka besvara din fråga på det sätt jag kan utan att brista i hänsyn till henne.
För det andra bör man komma ihåg att Marina fortfarande tillhörde sekten när hon vittnade i rättegången. Hon hade därför med all sannolikhet varit med om processen då alla vittnen från församlingen fick frammana "de rätta" minnesbilderna och regisserades i vad de skulle säga och inte. Historien har gjorts om när det gäller många händelser som jag varit inblandad i, både inför rättegångarna och efter det.
Jag har aldrig gjort några sexuella närmanden på Marina, vare sig i Indien (vi bodde inte på hotell där, för att vara petig) eller någon annanstans. Visserligen var miljön i Knutby kramig och innehöll mer närhet än i många andra sammanhang, men jag har snarare hållit en större distans till Marina än till många andra, av skäl som framkommer senare i mitt svar.
Att hon inte ville be för att Sara och jag skulle få varandra - eller att jag överhuvudtaget försökt få henne att göra det - är inte heller sant. Som tidigare framkommit trodde större delen av ledarskapet - under en tid - att Sara och jag skulle gifta oss efter att Alexandra hade "gått hem". Trots att Marina inte tillhörde ledarskapet hade även hon uppfångat detta påfund, och såg förmodligen ingen anledning att ifrågasätta något som hennes pastorer och ledare uppfattat som Guds vilja. Inför rättegången hade man "skrivit om historien" gällande Sara och mig, så det är förmodligen skälet till att denna uppgift presenterades där.
Med detta sagt återgår jag till början i din frågeställning. Jag var inte arg på Marina - och är det inte heller nu. Jag kan dock förstå om hon trott det, eftersom jag tidvis träffade henne för samtal relativt ofta, för att sedan plötsligt undvika henne. Utan att gå in på några detaljer så var det så att olika ledare hade samtal med Marina - precis som med andra medlemmar. Vem som skulle samtala med vem beslutades av Åsa, och i synnerhet bestämde Åsa "vem som fick ta av hennes Helges tid". Det ledde till att under vissa perioder skulle jag träffa Marina, och då gjorde jag det. Andra perioder skulle jag inte träffa henne längre, och då undvek jag det.
Det fanns några faktorer som ofta påverkade sådana beslut: Om Åsa uppfattade det som att någon tyckte att han/hon fick "bättre" hjälp av mig än av Åsa, var det att sätta mig högre än Åsa, vilket naturligtvis var helt oacceptabelt - ett "fel mot de andliga ordningarna". Om Åsa upplevde att någon (i synnerhet kvinnor) kom för nära mig, var det också oacceptabelt, eftersom jag tillhörde Åsa, jag var hennes. Om det på något annat sätt fanns skäl för Åsa att känna något slags hot eller konkurrens i att jag pratade med någon annan, "stördes Åsa i anden över det". Då var det sällan läge att förklara varför för den drabbade, utan det var helt enkelt bara att rätta sig efter de order som givits. Av någon anledning var det känsligt för Åsa med Marina. (Med tanke på att hon idag lämnat församlingen kanske det berodde på att Marina var stark nog att inte svälja allt och därmed var ett hot mot "drottningväldet"?) Det gjorde hur som helst att jag ibland tvingades undvika Marina, vilket säkerligen kan ha uppfattats som att jag hade något emot henne. Det hade jag alltså inte alls.
Nej, inte alls. Det var flera familjer i församlingen som hade husdjur av olika slag.
Jag är inte säker på om Nettan vågade berätta hela sanningen om den affären, eller om hon presenterade en mer "oskyldig" version än verkligheten. (Jag fick nämligen veta mer när vi hade inlett vårt förhållande än jag fick veta när hennes tidigare affär var färsk.) Oavsett vilket, så fanns det skäl till att domen mot Nettan blev mild:
Nettan hade - trots att hon var kvinna - högre status hos Åsa än Daniel hade. Hon var lite av en gunstling eller favorit, bland annat för att hon hade "agerat förkläde" och skyddat Åsa och Patriks förhållande innan det kunde vara offentligt. När Nettans otrohet blev känd fick inte hon skulden för det - utan Daniel! Nettan var fri, men det var inte Daniel. Nettan var rätt inför "Tirsa", men det var inte Daniel. Både Nettan och Daniel fick därför höra att om han hade varit fri, om han hade varit tillräcklig man för henne, om han inte det ena efter det andra, så hade Nettan aldrig varit otrogen. Därför blev omvändelsen lätt för Nettan. Hon behövde bara säga att hon förstod att det var fel gjort. Kampen för Daniel blev desto svårare och längre.
/helge
Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang
utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.
Kontakta webmaster.