www.fossmo.se - Helge Svarar

Alla frågor/svar:

Först och främst vill jag tacka Helge för tidigare svar. Det klarnar undan för undan, och för att få ytterligare förståelse skulle jag önska att få lite klargjort kring detta dokument ur förundersökningen:

Det här blir er sista bröllopsdag.
Du fick veta att det skulle stå dig dyrt att göra det val du gjorde.
Du har inte betalat än, men nu kommer nästa snart.
Du kommer att knäckas sakta men säkert.
Fler med dig kommer att skakas när folk dör som flugor omkring dig.
Du gav ditt liv för att tjäna livet.
Priset blir död.
Du kommer att ångra ditt beslut bittert.
Det fick du veta för länge sen.
Du trodde väl inte att det var över redan?
Du kan inte ångra ditt val nu, men det var ditt livs sämsta val.
Det kommer du bittert få erfara.
---

Du är inte den förste som tror att brevet är skrivet av Åsa. Tyvärr är det förmodligen för sent att få någon klarhet (bevis) i om det verkligen är så, eftersom polisen bara sökte i mina datorer efter dokumentet (eller eventuella filrester av det). Så här långt efteråt är det knappast möjligt att göra en liknande genomgång av andras datorer...

Jag vet inte om det är Åsa som skrivit det, men finner det ganska troligt att hon antingen skrivit det själv eller att hon dikterat vad någon av hennes tjänare ska skriva. Det trodde jag inte när jag fick brevet utan det är först med min i många avseenden förändrade syn på saker och ting som jag tänker så. Dels utifrån innehållet (ordval, språkbruk mm. som du tittat på), men också mycket på grund av följande lilla händelse:

Kvällen innan jag skulle skjutsa Åsa, Urban, Patrik och Patriks kvinna till Arlanda för avfärd till London tog Åsa mig avsides och talade allvar med mig. Det gjorde hon nästan alltid om hon skulle åka bort och jag skulle "hålla ställningarna" hemma. Men den här gången sa Åsa:

"Helge, du är väl trygg nu vad som än händer?" Jag svarade (förstås) jakande på det och då fortsatte Åsa med: "Du vet det är Gud som bestämmer hur många bröllopsdagar ni ska ha." Det var självklart en hänvisning till brevets: "Det här blir er sista bröllopsdag." Till skillnad från exempelvis Patrik hade Åsa aldrig uttryckt något avståndstagande från brevet - och nu säger hon så, vilket väl måste syfta på den meningen? Jag återkommer till detta uttalande från Åsas sida under fråga 4.

Att Åsa sa som hon gjorde kan ju bara ha en av följande förklaringar: Antingen är hon den profet hon utger sig för att vara och därför förutsåg att Alexandra skulle dö när Åsa var i London. Eller så visste hon mycket väl vad som skulle ske. Eftersom jag inte längre tror på hennes utkorelse och hennes profetiska förmåga, återstår bara det andra alternativet. Om hon inte bara råkade säga som hon sa även ren slump, förstås. Men inte säger man väl en sådan sak utan en tanke?

Idag menar jag i alla fall att brevet utan tvekan måste ha skrivits av någon i den inre kretsen omkring Åsa. Någon som visste vad som skulle ske och någon som kände min bakgrund väl.

Brevet låg i min brevlåda den 25 november 2003, alltså på Alexandras och min treåriga bröllopsdag. Det var inte frankerat utan bör därför ha lagts i brevlådan av någon på plats. Det låg i ett C5-kuvert med mitt namn skrivet för hand med bläckpenna (tror jag) på framsidan. Eftersom jag befann mig i Täby centrum tillsammans med Nettan för att köpa bröllopsdagspresent till Alexandra (ja, så illa var det!), när vår granne och lantbrevbärare delade ut posten, var det Alexandra som tog in brevet. Hon skymtade delar av texten på grund av att brevet låg i ett fönsterkuvert, blev skärrad och ringde därför till mig och frågade vad hon skulle göra. Vi kom överens om att hon skulle gå in till Pelle W tills jag kom hem och att hon inte skulle öppna brevet. När jag kom hem låg det därmed bland övrig post till mig.

Förlåt om jag skrev mer utförligt än du önskade, men så hamnade brevet hos mig.

En sådan sak som brevet tolkades inte av mig ensam i Knutby. Den förste jag visade brevet för var Patrik, som blev arg "på djävulen" och slog sönder pappret. (Vi tejpade sedan ihop det eftersom vi insåg att vi var tvungna att dela det med fler i ledarskapet.) Jag är lite osäker på vilka som fick läsa brevet, men åtminstone Åsa, Urban och de andra pastorerna pratade om det. Möjligtvis ytterligare någon. Vi beslutade då följande:

Med risk för att bli alltför mångordig försöker jag kommentera innehållet i brevet etappvis, några avsnitt i taget. Jag har kastat om ordningen för att slippa förklara samma sak flera gånger. Jag kan inte förklara innebörden med visshet om att det blir rätt, utan skriver de olika teorier/tankar jag haft om det. Hoppas att det är ungefar vad du ville veta. Annars får du ge mig bakläxa.

Inledningen tolkades bara på ett sätt: Ett hot om att Alexandra skulle dö. Hur obegripligt det än är för en utomstående, hade ju jag och flera andra levt i tron att Alexandra skulle "gå hem precis som Heléne gjorde", och att Sara och jag därefter skulle gifta oss. När Sara sedan blev förklarad "syndig, oren, upprorisk mot Tirsa" osv, övergavs den tanken mer och mer, även om Sara och jag höll fast vid våra framtidsplaner (och den tron) längre än vi hade Åsas stöd i att göra.

När det här brevet kom hade även jag övergett de tankarna, varför Nettan och jag istället pratade skilsmässa och eventuell flytt från Knutby. Men i och med brevet väcktes dessa tankar på nytt, både hos mig och hos andra. Var det så att det var Guds vilja ändå? Idag skäms jag över att jag kunde tänka så, men tyvärr var min tankevärld så sjuk då. Vår gemensamma inställning var, som sagt, att brevet bara skulle skrämma mig och därför kom vi överens om att inte tro att Alexandra skulle dö. (Ja, vi pratade så plumpt och konkret om sådana saker. Inte bara om Alexandra utan även om andra.)

"Du fick veta att det skulle stå dig dyrt att göra det val du gjorde."
"Du kommer att ångra ditt beslut bittert."
"Det fick du veta för länge sen."
"Du kan inte ångra ditt val nu, men det var ditt livs sämsta val."
"Det kommer du bittert få erfara."
"Du har inte betalat än, men nu kommer nästa snart."
"Du trodde väl inte att det var över redan?"

Flera alternativa tolkningar fanns här: Mitt val/beslut kunde vara att överhuvudtaget bli frälst ("Du gav ditt liv för att tjäna livet" kan läggas till listan på citat här). Det kunde gälla mitt val att "bejaka kallelsen till pastor/heltidstjänst för Gud". Och det mest troliga: Det kunde gälla mitt val att betjäna, strida och "ge mitt liv" för Åsa i egenskap av Tirsa, Jesu brud.

En mindre trolig tolkning var också att det rörde sig om mitt val av fru, när jag gifte mig med Alexandra. Tillsammans med det övriga budskapet fick vi dock inte det sistnämnda att stämma riktigt.

Jag hade vissa upplevelser redan innan jag kom till Knutby, som Åsa och några till visste om, som kunde ligga till grund för dessa hot. Dels en "andlig upplevelse" i samband med mitt val att bejaka kallelsen till pastor, dels en period då en grupp människor hotade mig på olika sätt. Viktigare var att det hade blivit något av en sanning i Knutby att jag fick lida för att jag "stred för Tirsas rätt". Att Heléne dog, att jag fick diabetes, andra sjukdomsperioder osv, allt sådant var ju "för Tirsas skull".

Om jag inbillade mig att "prövningarna var över" hade jag fel, menade brevskrivaren alltså. Jag skulle fortsätta lida och betala för mitt val. (Vår inställning även utan detta brev var för övrigt att det förmodligen inte skulle förändras förrän Tirsa hade kommit hem.)

"Fler med dig kommer att skakas när folk dör som flugor omkring dig."
"Du gav ditt liv för att tjäna livet. Priset blir död."

Som jag skrivit om tidigare, var det ingen främmande tanke att fler skulle "tas hem" som Heléne. Tidvis spekulerades det ganska friskt om det. Så om det nu var så att hotet om att folk skulle dö som flugor skulle besannas, så gick ju dessa i så fall bara i förväg hem. Och då hade Gud kontroll över det. Än en gång: vi trodde att det var ett hot med syftet att skrämmas och såg det därför absolut inte som "profetiskt". Men det var vad vi tolkade att texten ville säga.

Min slutsats när jag läste den här meningen var: "Om djävulen vill knäcka mig, varför är han då så dum att han varnar mig innan?" Och vår slutsats blev alltså att brevet fick motsatt effekt: Nu skulle jag stå stark och inte knäckas, oavsett vad som skulle hända.

Idag kan jag undra vad syftet med att ge mig brevet egentligen var. Var det att skrämma mig, eller var det att "förbereda" mig inför kommande händelser så att jag skulle vara stark? Var det för att ge nytt liv åt tankar om "hemgångar", som hade försvagats i församlingen? Jag vet inte.

Framför allt spelade det en roll efter mordet: Även om brevet hade bedömts vara "ont" med sitt budskap om att jag skulle knäckas, medan Åsas "profetiska skärpa" i de ord hon sa till mig kvällen innan Londonresan naturligtvis var "goda", fick dessa två faktorer en gemensam effekt: Att det här brevet "uppfylldes" - i kombination med Åsas ord - blev en bekräftelse på den "knutbyitiska" tron att inget sker där som inte Gud vill/tillåter. Allt var ju närapå förutbestämt för oss... Med mitt dåvarande tänkande blev därför brevet en sporre för mig till att inte låta mig knäckas av det som hade hänt. Jag skulle minsann vara stark, eller som jag lovade Åsa: jag skulle vara trygg vad som än hände.

Om den fortsatta händelseutvecklingen hade blivit annorlunda, kan jag föreställa mig att brevets ord om att folk skulle dö som flugor omkring mig skulle ha ökat den rädsla som fanns (finns?) för dödsfall, både hos mig och hos andra. Det kanske var meningen att få den följden när brevet skrevs, eftersom den fruktan var ett effektivt maktmedel? När man istället hamnade i situationen att man blev "tvungen" att beskylla mig för att ha skrivit brevet, gick också den möjligheten förlorad - hoppas jag.

Jag antar att du från förundersökningen känner till ett mail från en "Lennart Aronsson", som senare visade sig ha en för tiden icke befintlig domän som avsändare? Eftersom det också talade om (ett) kommande dödsfall kan man kanske kalla det för ett liknande dokument. Bortsett från det har jag inte mottagit något liknande under åren i Knutby.

Jag har den svagheten att jag ibland "ordbajsar" och skriver för mycket. Eftersom mycket av "knutbytankarna" kan vara rejält främmande för andra människor, är det också lite svårt att veta om jag lyckas förmedla det jag vill på ett begripligt sätt. Om något är oklart ber jag dig därför att återkomma.

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge. Kontakta webmaster.