Hej.

Jag som alla andra följde upptakten utav hela knutby dramat.
Jag själv är Ateist men är tror på mig själv.

Har några enkla frågor.

Du kallar det Frihetsberövande. Jag kallar att du förtjänar där du sitter. Hur ser du själv på din frihetsberövandehet och hur skulle du vilja ändra den?

Många har som du dock förtjänat att sitta där dom sitter och väldigt många hoppas nog att såna som du aldrig släpps ut igen.
Att manipulera och förstöra andra människor ska straffas hårt.
Som nu är det Bobby som gäller stackars barn säger jag bara.
Att inte Sverige har hårdare straff är en ren skam mot anhöriga och våldsoffer.
När ni sitter inne och klagar på att rummen är för små eller att ni inte kan ha internet eller tv på rummet är skrämmande.
Du borde läsa en bok "Iskallt och hårt" skriven utav Rickard Flinga.
Där har du en som inte klagar utan säger sig själv förtjäna där han är.

Vet att du förmodligen inte kommer att svara. Men vore tacksam för en dialog då dock väldigt många känner som jag. Betydligt fler än motsatsen. Min mail kan lämnas ut på din sida..

Mvh
Osg/Darkness

( Epostadresser publiceras inte här. Utom min och Helges, förstås.
mvh /Webmaster )

Tack för ditt mail.

Frihetsberövande är ju inget uttryck jag myntat, utan är ett samlingsbegrepp för att t ex vara häktad, sitta i fängelse, intagen för tvångsvård osv. Jag menar inte att använda ordet med en värdeladdning, utan just i den betydelse det faktiskt har.

Även om jag bortser från min egen situation, menar jag att debatten om brott och straff bör aktualiseras och bygga mer på sakargument än på känslor. Alla kriminologer jag sett/hört yttra sig i frågorna har en annan inställning än den du ger uttryck för, när det t ex gäller hur hårda straff vi bör ha i Sverige. Självklart måste brott bestraffas, men på vilket sätt? Faktum är att längre och hårdare straff inte alls minskar brottsligheten - eller återfallen - vilket väl borde vara samhällets mål? Kriminalvårdens uppgift är idag att vårda den intagne, med syfte att motverka fortsatt kriminalitet och med syfte att den intagne ska anpassas till ett laglydigt liv i samhället efter verkställighetens slut. Jag tror att mycket kan förbättras i dessa avseenden. Vad kan Sverige lära sig exempelvis av Kanadas kriminalvård? Eller vill vi hellre fortsätta mot en allt större likhet med USA? (Det hoppas jag inte, med tanke på resultatet.)

Om du uppfattat saker jag skrivit på den här sidan som att jag klagar över rumstorlek eller liknande, har jag misslyckats i mitt skrivande, för det har inte varit min avsikt. När jag skriver om önskvärda förbättringar i kriminalvården, handlar det inte om fysiska omständigheter utan om innehållet. Levnadsstandarden i svenska fängelser är bra. Jag har inte heller mött mycket missnöje eller klagomål över sådana saker här.

När det gäller min situation kan jag inte smälta att man utdömt lagens strängaste straff med en domsgrund som saknar bevisning, utan bygger på indicier och en persons berättelse. Den som bildat sig en uppfattning om Knutbymålet utifrån massmedias bevakning av det, har ofta en annan uppfattning än den som satt sig in i alla egentliga omständigheter i fallet. Jag vet naturligtvis inte vad du grundar din uppfattning på, men respekterar oavsett det din inställning.

Tack för boktipset. Jag ska beställa den från biblioteket inom en snar framtid.

Jag kontrar med ett annat boktips: "Släpp fångarna loss. Ett reportage om brott, straff och trygghet" av Mattias Hagberg (Atlas förlag). Är man intresserad av sådana frågor som du berör i ditt mail, är boken mycket läsvärd.

/helge

Darkness följde upp detta brev med ett till.

2006-05-28 - Publicerat.