www.fossmo.se - Helge Svarar

Alla frågor/svar:

Jag har läst en av böckerna som skrivits om Knutby, Himmel och helvete. Har du läst någon? Vilken isåfall stämmer mest in på verkligheten enligt dig?

Alla dessa sms som har blivit offentliga, erkänner du att du skickat dem och i vilket syfte i såfall?

Hela denna historien är så bisarr så jag vet inte vad jag ska tro om allt detta. Jag försöker få en klarare bild av vad som egentligen har hänt... Det är ett bra initiativ av dig att starta denna hemsida. Här får vi läsa din sida av historien. En liknande sida från Åsa skulle önskas!

Jag har inte läst dem alla i sin helhet, men ögnat igenom alla. Jag har förvånats över hur mycket rena sakfel de innehåller, och då helt bortsett från författarnas uppfattning om skuldfrågan för brotten. Kanske inte avgörande fakta i sammanhanget men ändå uppgifter som gör det svårare för mig att få förtroende för författaren. (Alltifrån att jag ska ha haft 47 giftormar till att jag startade en trosförsamling i Kristinehamn, för att nämna två helt oriktiga exempel.)
Har man tagit med spektakulära uppgifter, oavsett om man kunnat styrka dem, för att man velat "bättra på" historien? (Det borde inte vara nödvändigt!) Har man haft för bråttom för att kontrollera fakta, i strävan efter att snabbt få ut sin bok? (Är det inte bättre att ge ut en bra bok, än en tidig bok?)

Terese Cristianssons "Himmel och helvete" har jag läst noggrant, delvis för att jag hade lite kontakt med henne en period strax efter att den kommit ut (när jag satt på Kronobergshäktet). Det är, enligt min högst subjektiva uppfattning, en förvånansvärt dålig bok, både litterärt och innehållsmässigt. Och vad får en "kritiskt tänkande" kriminalreporter att bli försvarare av något hon uppenbarligen inte begriper sig på? Terese deltog i församlingens träningsskola och talade senare i Nyhetsmorgon på TV 4 väldigt gott om församlingen. Hon hade inte funnit något direkt osunt eller anmärkningsvärt, menade hon. Vad förväntar hon sig att se som besökande journalist annat än en välpolerad fasad, när alla vet vem hon är och varför hon är där? Den naivitet varmed hon tycks ha svalt ledares och medlemmars uppenbara lögner, förvånade mig. Mitt intryck av henne när vi träffades gjorde att jag blev hesviken när jag sedan läste boken. Naturligtvis har jag svårt med hennes förenklade förklaring på vad som orsakat problemen i Knutby (både brotten och destruktiva inslag i lära och liv i församlingen); samma förklaring som Åsa & Co envisas med: "Det samlade svaret får bli att de har varit utsatta för en stark dubbelnatur, möjligen en psykopat." (Himmel och helvete, sid 268) Kanske att Terese Cristiansson så småningom får anledning att skriva och ge ut en kraftigt reviderad upplaga...

Jan Nordlings bok är betydligt mer nyanserad än nyss nämnda, och det gäller nog även Mårten Nilssons. De bortser nämligen inte från Åsas roll i sammanhanget, vilket Cristiansson i alltför stor utsträckning gör. Jag har inte läst vare sig "Knutby, sanningen och nåden" eller "Pastorerna i Knutby" tillräckligt noggrant för att kommentera dem så mycket mer än så, men skulle ändå rekommendera båda dessa innan "Himmel och helvete".

Thomas Sjöberg har helt och hållet utgått från Saras berättelse när han skrivit "Barnflickan i Knutby". Litterärt håller den högre kvalitet än de andra, tycker jag som amatörläsare. Däremot är det märkligt att författaren till denna bok samtidigt är den förste (vad jag vet) som tydligt ifrågasatt domen i en tidningsartikel (Magazine Café nr 8, 2005). Förklaringen han gett mig till detta är att boken skrev han som ett rent beställningsjobb från förlaget medan han själv blev mer och mer kluven i sin inställning, ju mer han satte sig in i saken. Redan titeln är för övrigt felaktig, eftersom Sara aldrig har varit barnflicka, vare sig hos mig eller hos någon annan i Knutby.

Att svara på din fråga: vilken bok som enligt mig stämmer mest in på verkligheten; är inte lätt. Ingen av dessa stämmer särskilt bra in med verkligheten. Förhoppningsvis kommer Eva Lundgrens bok att ge en mer rättvisande beskrivning av såväl händelseförlopp som inblandade personer (inklusive mig). Till dess har jag svårt att ge mitt gillande till någon av de utgivna böckerna om Knutby. Nu kan man ändå läsa de här böckerna - och få ut relevanta pusselbitar som bidrar till "en klarare bild av vad som egentligen har hänt" - om man läser med ett kritiskt tänkande.

Ett kritiskt tänkande menar jag att man ska ha även när man läser mina svar här på hemsidan, eftersom jag på intet sätt är objektiv eller kan beskriva något annat än mina upplevelser av allt. Jag gör alltså inte anspråk på att inneha sanningen idag, även om jag alltför ofta ansåg mig "ha rätt" i Knutby. För att citera mig själv från en annan besvarad fråga: "Jag tror tyvärr inte att någon ensam kommer kunna presentera sanningen, utan att en samlad bild av flera personers upplevelser kan resultera i en så verklighetsnära bild som möjligt."

När det gäller de sms som hade en central roll i såväl Saras berättelse som rättens bedömning, är det riktigt att jag har skickat dem. Jag kan tyvärr inte redogöra för syftet med dem, utan har förmedlat dem för att jag okritiskt lydde och gjorde som jag blev tillsagd. I klartext betyder det att de inte är skrivna av mig och att jag därför inte kan förklara deras innebörd eller betydelse. Det betyder också att jag tidigare har ljugit när jag tagit på mig att jag skrivit dem. Omständigheterna kring detta kommer förhoppningsvis att klargöras inom kort, så jag ber att få återkomma med ett utförligare svar när det är möjligt.

Tack för dina uppmuntrande ord, om att jag har startat hemsidan! Välkommen tillbaka med fler frågor!

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge. Kontakta webmaster.