• Var du med vid incheckningsdisken?
• Såg du om alla fyra checkade in bagage?
• Kan det vara så att någon av de fyra inte checkade in och inte reste?

• Har du nu, efter lite betänketid, någon teori om varför hon benådades?
• Vad kunde hon eller "Sonny" tänkas ha gjort för Åsa för att få denna "belöning"?

• Varför valdes Hong-Kong som utpost?
• Varför började man inte i närområdet om satsningen nu var seriös?

• Känner du att denna hotbild avtar ju mer tiden går och ju mer sekten genomlyses i press och på Internet (Flashback)?

• Stämmer det att du och Eva Lundgren snart publicerar en bok?
• Om så är fallet - kan du berätta mer om vad inriktningen på boken är och när den kommer?
• Leif Spånbo säger att han skriver en bok i samarbete med dig mera inriktad på rollspelet mellan förhörare och förhörd person. Vet du mer om den boken?

• Var du med vid incheckningsdisken?
• Såg du om alla fyra checkade in bagage?
• Kan det vara så att någon av de fyra inte checkade in och inte reste?

Utan att garantera hur exakta minnesbilder jag har från den här morgonen; nej, jag tror inte att jag var med vid incheckningsdisken. Jag gick och tag ut engelska pund i en uttagsautamat medan de checkade in, om jag inte minns fel.

Jag kan inte svara på om alla fyra checkade in bagage eller inte. Det var något jag tag för givet och alltså inte reflekterade över då (jag hade ingen anledning att kolla någat sådant)

Det är teoretiskt möjligt att någan eller några av dem inte checkade in och inte reste, utan att jag märkte det, men det förutsätter i så fall att någon mötte upp och hämtade den eller de personerna efter att vi hade sagt hej då. Alla fyra pratade i alla fall som om de skulle åka, så om de inte gjorde det ansträngde de sig för (och lyckades bra med) att lura mig.

• Har du nu, efter lite betänketid, någon teori om varför hon benådades?
• Vad kunde hon eller "Sonny" tänkas ha gjort för Åsa för att få denna "belöning"?

Innan Åsa benådade henne var det väldigt uppenbart för de flesta att något inte stad rätt till med "Jahanna". Vem som helst kunde se att hon mådde väldigt dåligt osv. Den här tiden började allt och alla i församlingen iakttas av media, Knutbybor, anhöriga m fl. Jag har tänkt att Åsa kanske benådade henne (eller "räckte henne spiran", som Åsa själv uttryckte det) rör att förhindra att den psykiska misshandel som "Jahanna" utsattes för skulle avslöjas.

Om jag är rätt informerad var det fler som hade varit förskjutna eller utsatta för tukt i mindre eller större amfattning, som under den här tiden "fick nåd" och "upprättelse". Jag gissar att det var för att förhindra att någan av dessa skulle söka sig bort från sekten istället. Det var fler än en som brottades med tvivel och övervägde att lämna sekten under vårterminen 2004. Om de då fick mycket "kärlek", stöd och uppmuntran istället för tillrättavisning kunde lojaliteten förstärkas på nytt. (Dessutom kunde de då få förklaringen att det var på grund av mig som de hade utsatts för hårdhet osv, något som fick dem att tro, att deras helvete äntligen var slut- tills någon hamnade i onåd igen av någon anledning.)

När det gäller "Johanna" kan det också vara så enkelt att Åsa ville ha tillbaka en av de tjänarinnor hon egentligen var mest trygg med, när pressen utifrån ökade. Eftersom det inte låg något egentligt fel hos "Johanna" bakom domen mot henne, utan det bara var nycker från en kvinna som klär sina egna åsikter och känslor (i synnerhet sina irritationer och agg) i andliga termer, behövdes inte heller något särskilt för att Åsas "andliga bedömning" plötsligt ska ändras. Om Åsa insåg att hon ville ha något av det som "Johanna" kunde vara för och ge henne, var det bzara att plocka in sin slavinna igen.

Jag tror inte att Åsa benådade "Johanna" för att belöna "Sonny", helt enkelt för att jag inte tror att Åsa betraktar det som en belöning att en man får älska sin fru - om frun betraktas som "fel" i Åsas ögon.

Det här är alltså bara mina funderingar om det hela, och bör betraktas som just funderingar- även om jag naturligtvis, utifrån mina erfarenheter, anser att det är helt tänkbara förklaringar.

• Varför valdes Hong-Kong som utpost?
• Varför började man inte i närområdet om satsningen nu var seriös?

Jodå, satsningarna i utlandet var seriösa, och hade syftet att sprida Knutbymodellen, för att använda det uttrycket. Att resultatet var klent i förhållande till nedlagda resurser (i både tid, pengar och personer) var inte direkt något problem för oss. Vi poängterade alltid att kvalitet är viktigare än kvantitet, att vi arbetade långsiktigt osv. Det gjorde att om vi kunde få någon eller några på en ny plats som blev helt ett med vår tro och lära, så var det värt varje krona och varje timme. Ett tzänkande som behövdes även på hemmaplan, om man t ex kritiskt granskade antal pastorer i förhållande till församlingsstorlek och tillväxt (både i Knutby och på andra orter).

Jag kommer inte ihåg hur det kom sig att vi fick kontakt med våra värdar i Hong Kong, men Hong Kong betraktades som en öppning mot Kina i övrigt. Både jag och andra engagerade i Aid For Nations (vår stiftelse mission för mission) "hade ett hjärta för Kina" (om jag får använda mig av ett aningen religiöst uttryck). Det gjorde att vi trodde att Gud hade gett oss de kontakter vi fick där. Ett liknande tänkande avgjorde alltid var vi skulle satsa: "Gud öppnar de dörrar som ska öppnas." Då spelade det ingen roll om det var i närområdet eller på andra sidan jorden.

• Känner du att denna hotbild avtar ju mer tiden går och ju mer sekten genomlyses i press och på Internet (Flashback)?

Nej, jag upplever inte att hotbilden avtar med tiden eller genom att sekten genomlyses, utan den är kopplad till vissa "hemligheter" och upphör nog därför först om/när den som uttalat hotet plockas in.

• Stämmer det att du och Eva Lundgren snart publicerar en bok?
• Om så är fallet - kan du berätta mer om vad inriktningen på boken är och när den kommer?
• Leif Spånbo säger att han skriver en bok i samarbete med dig mera inriktad på rollspelet mellan förhörare och förhörd person. Vet du mer om den boken?

Eva Lundgren kommer att publicera en bok (eller två) utifrån ett långt och omfattande arbete med att få; 1) en rätt förståelse av sekten i Knutby, exempelvis utifrån ett religionssociologiskt perspektiv, och; 2) en rätt bild av vad som orsakat/lett till brotten som begåtts. Boken kommer sannolikt att bryta sönder den cementerade - men felaktiga - bild som finns av båda dessa saker.

Eva Lundgren har hittills intervjuat mig i omkring hundra timmar (under ett och ett halvt år) och dokumenterat vartenda ord. Hon är envis nog att fråga, ifrågasätta, pressa, fråga på nytt, och prata igenom allt tillräckligt många varv för att få den klarhet hon behöver, som jag upplever det. Hon ställer också - förmodligen på grund av sin profession och erfarenhet från tidigare forskningsprojekt - frågor som inte andra ställt, men som jag idag förstår borde ha ställts. Hon har genom detta fått ur mig mer än jag själv trodde var möjligt. (Vilket alltså innebär att boken inte direkt blir någon Helgesmickrande läsning... av naturliga skäl.)

Min bedömning är också att Eva är kompetent att faktiskt förstå tro, lära, liv, utveckling och händelser i Knutby, mer än många andra som försökt skriva något om det hela: både teologiskt, sociologiskt osv. Dessutom är hon tillräckligt tuff för att följa sin övertygelse, sticka ut hakan och trotsa "majoriteten", vilket är en förutsättning för att de alltför rådande (men ofta felaktiga) föreställningarna om Knutby ska kunna förändras.

Jag tror att boken kommer att välkomnas av den som är öppen för att ompröva färdiga uppfattningar om brotten och om sekten i Knutby: dess kultur och utveckling. Jag tror att boken kommer irritera den som redan tycker sig veta "sanningen" om allt som rör Knutby, eftersom Eva Lundgren bara skriver det hon funnit täckning för och det därför blir svårt att slå det ifrån sig. Och jag är helt övertygad om att boken kommer att hatas av dem som inte vill att sanningen ska komma fram.

Jag hoppas att jag lyckats ge en hyfsad vink om bokens inriktning. Eva Lundgren skulle kanske fått svara istället. :-) När boken kommer vet jag faktiskt inte. Det beror kanske lite på händelseutvecklingen i övrigt omkring det hela... Min förhoppning är dock att det inte dröjer alltför länge till.

Leif Spånbo skriver nog en bok om samspelet mellan honom som förhörsledare och mig som förhörd, men det är inget som sker i samarbete med mig. Därför vet jag inte mer om den boken.

/helge

2006-09-03 - Publicerat.