1. KAN DU MED HANDEN PÅ BIBELN SVARA PÅ DENNA FRÅGA - Var otrohet, som man ser på den i ett normalt förhållande, där äktenskapet ska hållas inom de givna löftena,vanligt i församlingen. Invaggades man i tron att det var något Gudomligt och rent, att ha sexuellt umgänge med den man kände för för stunden.

2. Förekomm psykisk och fysisk aga. med ibland sexuella inslag mot barn och unga, även ännu inte gifta.

Anhörig till medlemmar i ----- K.gruppen

1. Otrohet var inte vanligt förekommande i församlingen - så vitt jag vet. Det var däremot flera av oss i (främsta) ledarskapet som hade utomäktenskapliga sexuella relationer. Det var inte, som du beskriver i frågan, så att man kunde ha sexuellt umgänge med den man ville för stunden, i tron att det var gudomligt och rent. Det var snarare några specifika relationer som ansågs vara rätt, med resonemanget att Gud kan göra undantag från sitt eget ord. Vi predikade alltså fortfarande trohet, men levde själva med ett antal undantag bland oss. Dessa undantag visste fler om än "undantagen själva", men långt ifrån alla. Under min tid känner jag till fyra sådana "undantag" - sexuella relationer mellan par som inte är gifta, varav de flesta är gifta med någon annan, som alltså ansågs vara rätt.

2. Någon aga med sexuella inslag känner jag inte till, vare sig mot barn eller vuxna. Psykisk aga förekom det alldeles för mycket av, både mot vuxna och mot barn. Jag tänker då främst på den behandling som personer utsattes för som hade felat mot "Drottning Tirsa", som du kan läsa om under frågan om tukt.

   Fysisk aga mot barn förespråkades och praktiserades, men inte mot vuxna. (Jag har ju själv predikat att det är rätt med barnaga, vilket bara är ett av alla de budskap jag ångrar djupt idag.) Det finns ganska hemska exempel på hur barn har misshandlats, dels av sina egna föräldrar men också av andra "uppfostrare". Barn skulle från början fostras till full frihet från alla former av olydnad, trots och uppror. Denna fostran inkluderade alltså aga.

   Allas vårt främsta föredöme när det gällde barnuppfostran, som vi skulle försöka efterlikna, var en av de högsta ledarna. Jag kallar honom här för Waldemar. Waldemar hade själv blivit slagen när han var liten, berättade han, och det hade bara varit bra för honom. Han visste bäst hur en far ska vara och skulle lära oss andra hur barn fostras till frihet. När det behövdes tuktade Waldemar andras barn, om föräldrarna inte gjorde det effektivt (hårt) nog. Värst var det för de barn som ansågs ha ett dåligt arv - släktandar - som oftast sades komma från mor- och/eller farföräldrar. Hur upplever dessa barn det, när deras föräldrar överlämnar det till Waldemar för att han ska ta det till rummet intill för att ge det stryk?

   Jag skulle kunna ge konkreta exempel, men tror inte att det behövs för att besvara din fråga. Jag tror inte alls att alla i församlingen agade sina barn fysiskt, men jag vet med säkerhet att det var frekvent förekommande.

Eftersom din signatur säger mig att du är anhörig till medlemmar i Knutby Filadelfia, vill jag gärna avsluta med att be om förlåtelse för allt jag gjort som vållat både medlemmar och deras anhöriga skada. Jag är uppriktigt ledsen.

Med hopp om en snar förändring - för alla drabbade och inblandades skull.

/helge

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.