HEJ !

Jag har följt, och följer, händelserna i Knutby med stort intresse. En sak förvånar mig; innan Du häktades (slutet av januari -04) delade Du helt sektens värderingar och normer, gjorde som Åsa sa osv. Men nu, då jag läser Dina svar på den här sidan, verkar Du helt "avprogrammerad" och se både Ditt tidigare agerande och sektens tidigare och nuvarande agerande, med helt andra ögon. Hur kunde Du vakna till sans så snabbt ? Hur gick det till ? Jag är väldigt nyfiken på Ditt svar !

Med hälsningar

Eva

Själva uppvaknandet, som fick mig att inse att jag (och sekten) hade kommit väldigt fel, var i stort sett en ögonblickshändelse. Därefter har det varit en lång, bitvis smärtsam, fortfarande pågående process att sortera upp, bearbeta och försöka förstå allt. Så det är på ett sätt en riktig iakttagelse att jag vaknade till sans snabbt, men samtidigt har det tagit (och tar) ganska lång tid. För ett år sedan trodde jag att jag var ganska tillfrisknad, eftersom jag jämförde med hur jag var - och hur jag såg på allt - innan jag lämnade Knutby. När jag idag ser tillbaka till för ett år sedan, kan jag konstatera att det hänt väldigt mycket mer sedan dess och att jag inte alls hade kommit så långt då som jag trodde. Det gör att jag inte vet hur jag kommer att bedöma mig själv som jag är idag, ytterligare ett år framåt. Men först åter till uppvaknandet:

Som du känner till blev jag gripen och sedan häktad i slutet av januari 2004, och belades då med fulla restriktioner, dvs förbud mot tidningar, radio, tv, telefonsamtal och strängt censurerad post (både inkommande och utgående). Den isoleringen - och i synnerhet avsaknaden av daglig påverkan från sekten - gav gott om tid att tänka; tänka själv! De tvivel och inre protester jag haft men tryckt tillbaka, saker jag hade reagerat på innerst inne men likväl accepterat och ofta till och med försvarat, började göra sig mer och mer påminda. Jag läste mycket och då även Bibeln. När jag en dag satt och läste fastnade mina ögon på några rader i 1 Kor 4:6 som fick mig att plötsligt tänka klart. Där uppmanas församlingen av Paulus att "inte gå utöver vad Skriften säger och att inte skryta över en ledare på den andres bekostnad". Vi hade brutit mot båda dessa enkla uppmaningar i Knutby - med råge!

I den stunden insåg jag att jag själv, mina ledare (jag tänkte mest på Åsa) och min församling inte alls var "rätt" utan hade hamnat långt ifrån vad som ska känneteckna en kristen församling. Det var en jobbig insikt, som jag nästan ville förneka. Hela tillvaron gungade ju när det jag hade gett mitt liv för plötsligt var alldeles fel. Samtidigt var det på ett sätt en befrielse att inse att det jag levt i inte var sunt och normalt. Det här ögonblicket betraktar jag som min vändpunkt, även om det var en lång väg kvar innan jag såg klart på mycket... Det är märkligt att man kan se så annorlunda på allt efter en sådan insikt. Jag läste hela Bibeln två gånger så fort jag kunde, av ren "återupptäckarglädje", eftersom det var så skönt att läsa den utan att tolka allt som stod genom det "knutbyfilter" jag hade fått med tiden. Det gjorde naturligtvis att mitt eget och församlingens agerande framstod än tydligare som galet.

Ett problem även efter att jag hade fått upp ögonen för vad som varit fel var att vänja mig av med sektbeteenden: som till exempel att ljuga - både för mig själv och för andra. Efter år av dubbelliv och lögner hade det blivit något av en livsstil. För min del hade det därför varit bra om utredning och rättsprocess hade fått ta väldigt mycket längre tid. Jag var inte alls redo för en rättegång, ens efter hovrättsförhandlingarnas slut. Även om jag med hela mitt förstånd visste att jag borde tänka och göra på ett visst sätt, satt det fortfarande i ryggraden att göra annorlunda. (Nu syftar jag främst på att avslöja saker om Åsa, men även i viss mån annat.)

Under det år jag satt häktad samtalade jag lite med (bland andra) en häktespastor, och fick därigenom hjälp att bearbeta en del av det som låg överst. Efter att jag kommit till anstalt har jag fått betydligt mer hjälp och har därför också tillfrisknat betydligt mer. Tiden gör säkerligen sitt, men det finns ett antal personer som jag tror haft en avgörande betydelse för min utveckling. Här på anstalten samtalar jag regelbundet med en av fängelsepastorerna och med en psykolog. Utanför anstalten har jag regelbunden kontakt med en pastor och mycket nära vän. Han är något av min främste mentor och att få hans stöd och råd är ovärderligt för mig. Jag har också regelbundna samtal med en psykoterapeut utanför anstalten, som ger mig mycket vägledning just i sektrelaterad problematik. Jag måste säga att professor Eva Lundgrens intervjuer varit väldigt nyttiga för mig också, eftersom hon "tvingat" mig att verkligen vända ut och in på mig själv och på sektens alla förehavanden. Det har lett till större förståelse hos mig själv.

Utöver dessa - mer "professionella" - kontakter, har mina vänner från tiden innan Knutby och min familj möjliggjort mitt tillfrisknande. Att hitta tillbaka till mig själv är betydligt lättare om det finns nära och kära som känner igen (och välkomnar) mig...

Titta gärna på mitt svar på frågan om jag fortfarande är sektsjuk eller om jag har tillfrisknat också!

Jag hoppas att du tycker att du fick svar på din fråga. Annars får du gärna återkomma!

/helge

2006-09-03 - Publicerat.
2006-11-18 - Korrigerat bibelhänvisning. Hade felaktigt skrivit "2 Kor 4:6" istället för "1 Kor 4:6".

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.