Hej.

Jag har ett par frågor till dig som jag hoppas att du har tid att besvara.

• Vilka tankar for i ditt huvud när du blev hämtad första gången av polis?
• Hur kändes det att Nettan blev intagen samtidigt, misstänkt för delaktighet?
• Låter inte förklaringen att du inte väcktes av revolverskottet, men av en sms-signal väldigt torftig. Har hört revolvrar avfyras många gånger och vet att det missar man inte hur djupt man än sover.

Mvh

Stefan

• Vilka tankar for i ditt huvud när du blev hämtad första gången av polis?

Första gången jag hämtades av polis var när jag var på sjukhuset, efter att ha följt med Daniel när han hämtades av ambulansen. Då förstod jag i stort sett ingenting. Jag satt och väntade på besked om Daniels tillstånd i ett "anhörigrum", hade en del telefonsamtal med diverse personer i Knutby, och var ganska chockad och skakad. När det då plötsligt dundrar in sex uniformerade poliser i rummet och visiterar mig, tittar igenom rummet och toaletten, innan de ber mig följa med och leder mig till en polisbil, då fattade jag faktiskt ingenting.

Ingen upplyste mig heller om att jag då var misstänkt för något brott, utan jag fick bara veta att de ville ställa en del frågor. Jag visste inte heller att Alexandra var skjuten och död. Det fick jag veta efter att ha svarat på de frågor polisen ville ställa omkring Daniel och det som hade hänt i hans hus. Trots att de beslagtog mina kläder, skor och mobiltelefoner, och även gjorde krutstänksprov på mina händer, begrep jag inte att jag var misstänkt för brott. Jag trodde (kanske något korkad) att det var något slags standardrutiner efter en sådan händelse eller något.

Vilka tankar som for genom mitt huvud är inte lätt att redogöra för så här i efterhand. En hel del händelser från den tiden känns idag svåra att få någon klar minnesbild av. Jag vet att jag upprepade gånger frågade om jag kunde få ringa hem, eftersom jag inte hade fått tag i Alexandra eller i någon som hade pratat med henne. När jag fick veta att hon hade hittats död tänkte jag... allt och inget. Det var ganska mycket att ta in; först att försöka ha sinnesnärvaro i en minst sagt främmande situation vid Daniels sida, därefter bli hämtad av polis på ett sätt som kändes ganska overkligt, för att sedan få beskedet om att Alexandra var ihjälskjuten. Först trodde jag ju att det hade skett efter att jag hade sprungit till Daniel och då blev barnen min stora oro. "Hade något hänt dem? Vad hade de fått se eller möta? Var fanns de nu? osv. Och samtidigt skulle jag försöka besvara alla frågor så gott jag kunde.

Mina pojkar hämtades in till polishuset för att kontrollera om de kunde bekräfta min berättelse om att jag hade somnat hos minstingen osv. När det var klart fick vi skjuts tillbaka till Knutby. Hur många tankar som helst for genom mitt huvud då...

Med tanke på din nästa fråga, kanske du egentligen undrade vad som for genom mitt huvud när jag blev gripen och anhållen, vilket alltså inte var första gången jag hämtades av polis. Vid det laget hade jag ju förhörts ett antal gånger och förstått att polisen misstänkte mig för någon form av delaktighet eller inblandning i mordet och mordförsöket. Jag trodde ändå inte att misstankarna var av den graden att jag skulle bli anhållen och sedan häktad, så när polisen dök upp på morgonen den 28 januari blev jag överraskad. Ganska länge var jag övertygad om att det hela skulle vara över snart och att jag skulle släppas. Men när jag hämtades den här morgonen tänkte jag nog: "Det här kan inte vara sant. Det här händer inte." Hela situationen kändes fortfarande overklig... Skrämmande och väldigt obehaglig. Min oro gällde även nu framför allt barnen: "Hur hade de det nu? Vad skulle de tänka och tro när jag försvann efter allt som hade hänt?"

• Hur kändes det att Nettan blev intagen samtidigt, misstänkt för delaktighet?

Framför allt kändes det väldigt fel. Jag kunde inte tänka mig att Nettan skulle ha något med brotten att göra och därför kändes det hemskt att hon blev delgiven misstanke om detta. Annars vet jag inte riktigt vad jag kände. Så mycket känslor och tankar hos mig själv från den tiden har jag svårt att förstå idag.

Jag var väldigt orolig för hur Nettan mådde i allt eftersom jag visste att hon upplevde alla tidigare förhör - och förstås hela situationen - väldigt pressande och svårt. De första veckorna var jag fortfarande fullt ut lojal mot Åsa och församlingen - som "Knutbyhelge" - och därför hoppades jag också att Nettan skulle stå pall och "inte avslöja några hemligheter om Tirsa" osv. Jag tyckte synd om Nettan och hoppades att hon snart skulle släppas. Hennes rädda ögon som sökte mina när polisen tog in oss i varsin bil följde mig i sinnet... Och jag önskade att jag hade kunnat vara med henne - och hon med mig. Jag saknade henne oerhört mycket redan i bilen på väg in till Uppsala. Och jag var redan då rädd att jag skulle förlora henne. Mycket har skett inom mig sedan dess... men det var nog lite av mina känslor då.

• Låter inte förklaringen att du inte väcktes av revolverskottet, men av en sms-signal väldigt torftig. Har hört revolvrar avfyras många gånger och vet att det missar man inte hur djupt man än sover.

Jag är medveten om att många har svårt att tro på min förklaring på den här frågan. Jag kan själv tycka att det känns märkligt om Sara verkligen sköt tre skott i huset medan jag sov, utan att jag hört det. (Det var ju en av anledningarna till att vi länge var övertygade om att Daniel sköts först, och Alexandra efter att jag hade lämnat huset.) Om det stämmer att Sara sköt Alexandra innan hon sköt Daniel är det helt enkelt så att jag inte vaknat av det, men att jag senare vaknade av sms. Denna omständighet gjordes dock ingen stor sak av, vare sig i Tingsrättens eller i Hovrättens dom, eftersom det inte kan sägas vara en omöjlighet.

Kanske att det spelade in att jag levde med konstant sömnbrist på den tiden, och därför var som klubbad när jag väl sov. Jag vet inte. Även normalt sett sover jag väldigt djupt och vaknar inte, nästan oavsett vad som sker omkring mig. Däremot finns vissa ljud - ljud som jag vet att jag ska vakna av - som ger undantag från denna egenhet. När våra barn var små räckte det t ex med ett litet gnyende från dem för att jag skulle vakna, gå upp och hämta dem. (Det här har visst något vackert namn hos fackfolk på området.) Däremot kunde jag alltså sova som en stock trots de mest märkliga (och höga) ljud i samma rum. Jag förstår alltså att du (och andra) tycker att det verkar osannolikt att inte vakna när någon skjuter med revolver i huset, och tycker själv att det är konstigt. Men konstigt innebär inte att det är omöjligt. Barnen vaknade som bekant inte heller av skotten, varken mina två söner eller barnen som sov i Daniels hus (två familjers barn den natten).

Sms-signalen var ett sådant ljud som jag "inlärt" visste att jag skulle vakna av. Jag hade ju krav på mig att vara anträffbar dygnet runt och hade under flera år svarat på Åsas sms oavsett när på dygnet de kom. Ofta fick jag sms när jag sov, eftersom hon alltid sms-ade när hon skulle sova, vilket oftast var framåt morgonen. Sms-signalen satte jag därför på högsta volym och med vibration när jag skulle sova. Och jag vaknade alltid av den, precis som jag gjorde av en babys gnyende när barnen var små. Jag har ingen annan förklaring än den, torftigt eller inte.

(Min advokats medarbetare/juristkollega talade med sömnforskare inför rättegången (som dock inte kallades som sakkunnigvittne eftersom det inte var någon bevisfråga) som gav flera förklaringar till att det är möjligt. Jag har här skrivit den förklaring som jag själv tror gäller i mitt fall.)

/helge

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.