Var du någonsin förälskad i Åsa? Enligt Åsa förekom det aldrig något annat än syskonkärlek mellan Er. Var det sant? Var andra pastorer också fysiskt otrogna på något sätt?

Med vänlig hälsning
Amica

Det som från början var beundran och fascination för Åsa, utvecklades med tiden till förälskelse. Till en början hade jag jobbigt med det, men Åsa menade att det var helt naturligt. Resonemanget gick ut på att den som på allvar var ett med Jesus, kände naturligtvis vad han kände. Alltså var det en självklarhet att vi hade förälskelsekänslor för den som var Jesu högsta kärlek. Så, ja, jag var under lång tid förälskad i Åsa. Och det med en märklig "andlig" förklaring.

Att det aldrig skulle ha förekommit något annat än syskonkärlek mellan Åsa och mig är inte sant, om man inte har en väldigt märklig tolkning av vad syskonkärlek är...

För en tid sedan fick jag ett antal frågor från en trio på högskolan i Halmstad, som skrev en c-uppsats om Åsa Waldaus ledarskap i Knutby. Bland annat frågade de om min och Åsas relation. Jag återger ett litet stycke från mitt svar på den frågan, som förklaring på vad som förekom mellan oss:

Jag vet inte exakt när det skedde, men så småningom passerade jag gränsen för vad jag tidigare betraktat som "förbjudet" att ens tänka i relation till någon annan kvinna än Helene. Kramar och mycket kroppskontakt var ju inget främmande i gemenskapen i Knutby. Åsa kunde också pussa oss på munnen ibland (vilket inte var fritt fram för andra att göra hur som helst). Men vid ett tillfälle (jag minns plats men inte tidpunkt) frågade Åsa om jag egentligen önskade att jag fick kyssa henne. Från den stunden kysstes vi (tungkyssar/hångel alltså) när vi var själva. Steg för steg gick det här längre och längre. Från att ha fått massera hennes fötter eller ge henne ansiktsmassage, blev situationen till slut den att jag fick tillfredsställa henne sexuellt (med mina händer). Jag var hennes "kärleksslav", som skulle ge henne kärlek som Jesus ville att hon skulle ha. (Det fanns alltså inte någon ömsesidighet i den sexuella biten; Det hade jag inte rätt till.) Förutom att ge Åsa kärlek genom beröring, skulle jag också tala kärlek till henne, som då skulle vara Jesu ord till henne. Jag fick inte blanda ihop det med mina egna känslor, utan skulle bara kanalisera hans kärlek till henne. Länge kände jag att det var "en så stor nåd" att jag fick göra detta. När Åsa tog upp frågan om att ha samlag backade jag dock, med förklaringen att jag inte skulle klara av att "stå utanför" då. Idag ställer jag mig själv frågan varför jag inte ville det, men det var en tanke som skrämde mig och nästan äcklade mig - hur konstigt det än låter.

Under tiden jag levde i Knutby känner jag inte till fysisk otrohet hos andra pastorer än Åsa och mig själv. Däremot hos andra ledare. Min roll som "förmedlare av Jesu kärlek till Åsa" (eller till Tirsa, som hon kallades), tog senare Urban över, som ju är pastor idag. Patrik hade sedan 2000 ett förhållande med den kvinna som skulle bli hans fru när Åsa "gått hem", något som t.ex. bekräftats även en annan medlem i polisförhör. Allt sådant har förnekats ihärdigt av alla i Knutby, men till och med mina barn kände till att Patrik och hans kvinna levde ihop som ett par. De berättade om det medan jag satt häktad med fulla restriktioner, så det är alltså inget de kan ha fått från mig. Att jag inte kände till någon annan fysisk otrohet hos pastorerna, behöver förstås inte betyda att det inte förekom.

Hur utvecklingen sett ut sedan januari 2004, har andra vittnat om utifrån egna erfarenheter. Därav har jag förstått att det blivit värre, men jag kan bara berätta om hur det varpå min tid, så jag hoppas att du fått ett tillräckligt tydligt svar på dina frågor. Återkom gärna annars.

/helge

Copyright © 2006 Helge Fossmo. Foto: Samir Soudah/Magazine Café.
Materialet på denna webplats får inte publiceras i andra sammanhang utan skriftlig överenskommelse med Helge Fossmo.
Hittat stavfel eller annat slarv? Kontakta gärna webmaster!
Kontakta Helge.    Kontakta webmaster.