Trots att bevisning är så stark mot dig så hävdar du din oskuld. Är det inte bättre att erkänna istället? Om du nu är oskyldig vem eller vad har då begått de hemska dåden?

/Niklas

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på ett sådant påstående som du gör. Att bevisningen skulle vara stark är det inte många som påstått, bortsett från åklagarna i slutpläderingen. Inte ens domen uttrycker att bevisningen är stark, eftersom domen inte bygger på egentlig bevisning, utan på indicier och bedömningen att Saras berättelse ska anses trovärdig.

Naturligtvis vore det bättre att erkänna, om jag vore skyldig. Vem som begått dåden är väl ingen fråga, men du menar kanske vem eller vad som ligger bakom att Sara gjorde det? Min tro är att det är en tidsfråga innan det blir klarlagt. Jag vill erkänna och ta ansvar för min del i allt, för jag är inte utan ansvar för det som skett. Men jag är inte skyldig till anstiftan till mord och mordförsök. Om det finns en anstiftare har denna ännu inte ställts till svars för sitt brott.

/helge

Publicerat 2006-06-12.